Tweetie

Idag eftermiddag åker jag iväg till sälen med kusinerna. Ska bli så sjukt skönt att komma iväg lite och åka massa bräda. Fan ta dej linus som har stukat och sträckt foten, just nu också så jävla typiskt. Men jag ska tvinga dej att åka ändå.
Jag har fortfarande inte packat min väska och just nu är jag på jobbet, ska försöka smita lite tidigare så att jag hinner packa innan jag åker till Djurås för att hoppa in i nästa bil och åka iväg.

Det är så typiskt mig att vara ute i sista minut. Så har det alltid varit, stress, stress. Haha jag kanske lär mig någon gång jag också, fast ärligt talat tror jag inte det. Nej nu måste jag återgå till arbetet!


aw

Jag börjar bli väldigt bra på att ljuga, inget jag är särskilt stolt över. Jag vet inte vad som händer med mig. Jag har tappat all ork som jag någonsin haft. Jag orkar inte prata med folk, jag orkar inte höra av mig, jag orkar inte städa, jag orkar inte bry mig, jag orkar inte låtsas vara glad längre, jag orkar inte tänka på andra, jag orkar inte tänka på mig själv, jag orkar inte ens packa min väska inför morgondagen.

Försöker varje dag att tänka på annat, försöker att v a r a glad inte bara se glad ut. Allt som hände i sommras kommer sakta, sakta krypandes och äter upp mig innifrån och ut. Det är ingen ide att ni försöker komma på vad det är för ni har ändå glömt bort det, det gör mest ont utav allt. Till och med min mamma har förträngt det. Det gör ont.

Den ända verkliga känslan som jag känner, är rent svart hat. Inte riktat mot någon person bara allmänt hat. Vill inte känna så mer orkar inte det. Orkar inte längre bli besviken och bortglömd. jag har fått nog!

Jag vill bara hitta hem



aw

Jag har alltid sagt, (eller sedan första gången jag smakade tequila) att det är jävligt gott och festligt. Well, jag är inte så säker längre.

Igår var jag och Jennie ut på krogen i borlänge. Jag tog min oskuld på flamman, dock inget ställe för mig.
Kvällen började ganska lugnt hemma hos Jennie i den eftertraktade lillstugan. Vi drack SanFransisco smaskigt som tusan var det, vi lyxade till och med till det med jordgubbar och chilinötter. Efter att vi fixat och förfestat åkte vi till Borlänge.
Det tog ett tag innan vi hade bestämt oss för vilken krog vi skulle gå ut på men till slut blev det Flamman.

Vi betalade in oss och hände in jackorna. Efter att vi knatat upp för den lååånga trappan tog vi en cider, som snabbt blev 2 cider. Sedan blev det tequila, i mängder jag skojjar inte när jag säger att vi drack säkert 7 tequila var. Han i baren frågade efter mitt person nummer för han trodde vi hade snott ett kort så vi skulle kunna handla. Haha!

Vi dansade, beställde, drack, besökte damernas, minnesluckor, minnesluckor och någon rökpaus.

När vi skulle gå ut ramlade jag och flög nedför hela trappan. Du vet som i filmer när någon verkligen r a m l a r ned för en trappa? Så var det!..
Sen hade jag tappat min nummerbricka så jag skulle få gå ned i källaren å hämta min jacka, vad händer? Jo jag ramlar återigen nedför en trappa. Smärta!!

På vägen hem stannade vi en miljon gånger. Fan vad jag mådde illa, blä!
Jag och tequila är inte längre vänner.

Jag har ett svagt minne av att jag fick en dryg kille utkastad också haha jag säger då det.



Nu ser resultatet ut som så: En miljon blåmärken om inte mer
                                                      3 kotor som hoppat snett.
                                                      Uppsvällda knän
                                                      Huvudverk.





aw

I går kväll när jag skulle sova, kunde jag inte slita blicken från spegeln, det kländes som om någon var där inne i spegeln. Nu tänker ni, ofta! Men jag lovar det var en sjukt konstig känsla jag hade.
 I filmer brukar speglar vara dörren till en annan värld. I skräckfilmer till exempel är oftast en spegel med på något sätt.

Känslan jag fick igår var att jag inte var ensam i mitt rum. För ett tag så bankade mitt hjärta hur hårt och fort som helst. Efter ett tag lugnade det ned sig och ögonen började fyllas med tårar. Jag var inte rädd utan jag kände mig lättad. Som om två stenar lyftes från mina axlar. Rummet blev ljusare. Och jag somnade ganska fort. Jag har inte sovit så bra som jag gjorde i natt på väldigt länge. Jag vet inte vad det var men jag tror inte att jag var ensam igår vad det än var så kan jag säga att det idag känns som om jag mår bättre än tidigare, på något konstigt sätt. Kusligt!.


aw

Jaha tänk att det aldrig blir som man har tänkt sig. Som jag sa i tidigare inlägg så skulle jag och Sara ha åkt till Norge på lördag. Men nu är det så att de som vi skulle ha bott hos i Norge, de ska jobba så mycket under den vecka vi tänkt vara där (sportlovsveckan), så nu är resan uppskuten ungefär två veckor. Det är ganska bra eftersom att vi hinner få pengar då.

Jag är lite osäker på om jag verkligen har råd att åka. Jag har studiebidraget att leva påtills nästa kommer. 1050kronor att ta mig till Norge på, köpa alkohol, köpa mat, liftkort och övriga kostnader som tillkommer. Och jag vet att pengarna räcker inte på långa vägar. Jag kommer inte få en enda krona hemmifrån har min mamma gjort klart för mig. Problemet slutar inte där utan har även svårt att få skjuta upp lovet för min APU-plats för de har inte mycket jobb under lovet så de vill helldre att jag jobbar som det var sagt från början. Fan, måste finnas något att göra åt saken.



aw

Nu ska jag glömma all jävla skit som händer, alla männsikor som sviker, alla manipulativla jävlar, allt som jag inte mår bra utav och bara peppa och ladda upp inför NORGE.

På Lördag gasar jag och Sara till Norge. Kan det bli så mycket bättre? Nej! Åka bräda hela eftermiddagen och kvällen, festa hela  nätterna sova hela dagarna och börja om på nytt om och om igen. Det finns ett ord för allt det, UNDERBART.
På vägen dit ska vi lyssna på musik larva oss driva med folk hamna i obekväma situationer allt kommer sluta i kaos. Men som tur är så jobbar Norgegrabbarna ganska mycket så jag och Sara behöver inte skämma ut oss allt för mycket.

Jag tror och hoppas att resan blir allt det som vi har hoppats på. Och jag tänker inte ta det lugnt glöm det så DU kan sluta säga det till mej, för det kan DU glömma, jag tänker leva loppan.

---

Förresten Inatt hade jag en hemsk drömm. Jag skulle åka och möta Emmy vid Arlanda. Jag och Tiina stod där och väntade, men ingen kom. Vi fick lov att sova över där i em vecka för att planet var jätte försenat. Men när planet äntligen kom så såg vi ingen Emmy. Vi såg folk från olika kulturer komma in från terminalen och hämta ut sitt bagage. Efter drygt en timme kom det 4 vitklädda Indier bärandes på en vit kista med en stor regnbåge målad på den och texten Under Dunder AB. Vi förstod att Emmy låg däri. Vi fick skjuts hem till Dalarna med Indierna och kistan var också med. När vi kom hem Skulle alla vi tjejer hennes närmaste vänner och familj ta farväl av henne se henne en sissta gång. Och hon hade blivit så liten det var inte Emmy som vi är vana att se henne. Det var hennes ansikte och ett spädbarnskropp. Vi arrangerade hennes begravning och jag sjöng några av hennes favoritlåtar i kyrkan.
 
Helt sjukt att begrava sin bästa kompis i en drömm. Hur fan kunde jag drömma det lixom? Jag har en teori att det är för att hon är på andra sidan Jorden och jag känner att jag inte riktigt kan vara där för henne eller något sådant. I alla fall Emmy jag saknar dej kom hem, men kom hem levande och ha inte 4 vitklädda indier med dej. Jag önskar att du vore här min älskade flummboll<3 Det första vi ska göra tsm är att dricka tequila och gå på vårpicknick men pannkakor :')



aw

Jag förstår inte detta med att alla hjärtans dag ska vara ett sådant stort pådrag. Det ska firas och alla är sådär extra pluttinuttiga. Man ska köpa en massa presenter till sina nära och kära och inkorgen blir överfull med kedjebrev.

Jag förtår att de som har ett förhållande kan tycka att det är mysigt att ha en dag att fira sin kärlek på. Men personligen tycker jag inte att vi ska ha EN speciell dag då vi ska uppskatta varandra. Jag tycker att vi ska ta vara på varandra varje dag, visa vår uppskattning. Berätta att vi faktiskt bryr oss. Hålla våra löften, inte ljuga, berätta vad vi verkligen känner och tycker. Varför ska allt sådant som låter som en självklarhet, varför ska det vara så svårt att göra i verkligheten?

Alla hjärtans dag är i alla fall för mig väldigt överskattad. Bara för att det finns en dag där man ska värna om varandra beter sig folk som idioter i slutändan ändå. Det jag menar är att även fast alla hjärtans dag finns så är det fortfarande en helt vanlig lördag så ned med hysterin.

I dag har vi startat en liten kupp på jobbet. De flesta har nominerat min mamma till tjejplanet en tävling på mixmegapol.se. Hon förtjänar verkligen att vinna. Hoppas att hon gör det. Hon om någon behöver semester.
Jag vet att om hon skulle vinna skulle hon bli jätte glad, rörd och känna sig uppskattad. Tro mig hon förtjänar verkligen att känna sig uppskattad.

När vi skrev nomineringarna till varför hon ska vinna var det en mening som alla skrev likadant. " Tänker alltid på allas bästa utom sitt eget". Det är dags att min mamma börjar tänka på sitt bästa också, jag vill ju ha henne kvar så länge som möjligt. Jag menar inte att hon är gammal eller något sådant men utsliten som bara fan är hon. Tänk på dig själv nu mamma.

Hon vet såklart inget om detta så inte ett knyst okey?


aw

I Lördags pratade jag med Emmy på msn. jag frågade om hon var hungrig och berättade att hon är hungrig typ hela tiden. Det hon lever på i Indien är ris och kål. Tänk vad mycket vi klagar över onödiga saker. "jag har ingenting att ta på mig"! eller "mitt hår ser ju förjävligt ut"!  Fan vi har det jävligt bra här egentligen. Medans folk i andra länder svälter ihjäl.

OM jag vore rik. Skulle jag investera i att betala för brunnar i länder utan vatten. Mat till de som behövde. Varför kan inte alla hela världens befolkning som har det lika bra som vi, varför kan vi inte lägga typ 500kr var som ska gå till just den hjälpen. Och inte en krona av den summan ska smusslas bort. Det finns ju organisationer som hjälper till bra men hur mkt försvinner av de pengarna? Och vart tar de vägen? Det går att spekulera hur länge som helst, men jag tycker att det borde finnas något mer att göra. Eller?



aw

Nu är jag ute och gör min APU, jag ska vara på procurator i två veckor. Jag står här i butiken och skriver livrädd för att ngn ska smyga sig på mig bakifrån och säga ngt..

Har nyss varit på föreläsning om servetter haha jag säger då det.
 Nej nu ska jag fortsätta med mina etiketter.


aw

Simons begravning var otroligt vacker men samtidigt fruktansvärt sorligt. Det var så många som kom på din begravning. Så många som bryr sig om dej. Så mångas om saknar dej. Så många tårar som faller för dig varje dag.

Det var hemskt att se din familj när de kom in i kyrkan de var så nedbrutna. Din begravning var perfekt, man insåg att det verkligen var du som låg där i kistan. Det är svårt att beskriva en känsla i ord, och jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag saknar dej!

aw

Idag har det varit en galen dag jag och min kvinna Sara har varit som apor i skolan. Som sagt så har hon inflammation i tarmen och det kan ju vaa jobbigt. Detta inlägg tillängnar jag till dej Fernis. Sara ska slå på mysfaktorn och fly iväg utomlands hon ska till Norge och jag som är hennes lille kumpan följer efter hack i häl.

Idag liknar sara en rosa panter vi har solat och bastat och det syns på kvinnan.
Även fast hon har sina brister så måste jag medge att hon är en jätte bra kompis hon är snäll söt och jävligt omtänksamhon är ett äkta flummo och kanske lite fyllo men hon är min vän så jag får stå ut med det.

Söt
Ambitiös
Rövhål
Amazing

aw

Igår skulle det ha varit Simons 19 års dag. Eller om han nu är 19. Hur kan man veta han levde till åldern av 18, men han finns väl fortfarande? Jag hatar tanken att efter döden är allt slut. Det kan inte bara vara slut. Man kan inte leva ett helt liv och plötsligt försvinner allt, allt tar bara slut. Det funkar inte för mig. Jag är inte religös på några vilkors vis, men jag tror att det finns något efter döden. Jag tror att liven som man lever går ut på att man utsätts för olika prövningar och tester, vissa klarar de prövningarna men du var en av dem som inte gjorde det. Du och så många andra. Men du kanske visste att där du är nu är en plats där du kan vila där du kan känna dej trygg säker, en plats där du kan känna och få allt du inte fick uppleva här.

Din syster skirver så fint om dej i sin blog jag blir tåröggd varje gång jag läser men ändå kan jag inte sluta läsa jag vill inte att det ska ta slut så långe som folk skriver, pratar och minns dej så finns du kvar.

Vila I Frid





aw