Min sista dag som tonåring!

Min sista dag som tonåring idag och vad har jag gjort av den? Jag har inte gjort någonting över huvud taget. Jag antar att jag borde vara ute och festa! Men det gör jag inte. Eftersom att min mobil blev stulen för några dagar sedan så kan jag inte ha någon kontakt med mina vänner hemifrån, förutom över datorn. Det är inte samma sak. Jag har nog aldrig tidigare i mitt liv känt mig så ensam. Jag saknar mina vänner där i Dalarna så sjukt mycket. Jag saknar mina föräldrar. Jag fick ett litet paket med posten i förrgår från mamma. Först ett kort med texten. "Jag hoppas din födelsedag blir alldeles speciell, att alla dina önskningar slår in, för ingen annan i hela världen förtjänar det mer än du. Puss och kram, Mamma". Jag började lipa som ett litet barn och kände att jag bara ville krama om henne och berätta för henne hur mycket hon betyder för mig. Och som den söta mamman hon är så fick jag även en bok och eftersom att hon är just en mamma så fick jag vegetariska vitaminer också! Så himla söt.
Under mina år som tonåring har jag. Varit en dålig dotter och en dålig förebild för mina småkusiner. Jag har skämt ut mig. Jag har misslyckats med det mesta. Jag har skämt ut min familj. Jag har betett mig illa. Jag har festat lite för mycket i tidig ålder. Jag har rökt. Jag har gjort dumma saker. Jag har gjort saker som jag sedan ångrat. Jag har gått i skolan. Jag har fått bra betyg. Jag har haft jobb. Jag har fått sparken från jobb. Jag har flyttat ifrån min mamma med min pappa. Jag har gått igenom svåra familjetider. Jag har förlorat människor som betytt mycket för mig. Jag har kämpat. Jag har fått ett jobb till som jag har kvar. Jag har flyttat till Stockholm. Jag har blivit utslängd från mitt kollektiv. Jag har hittat nytt boende(?). Och detta är bara en tusen del av allt som hänt.
Vad kommer att hända härnäst? Jag är vuxen om 55 minuter! Jag vill inte, det kommer bara smälla till så är jag 42!
Uscha just nu mår jag inge bra inte för att jag fyller år utan för att jag känner en enorm tomhet och saknad inom mig. Dels för min familj och mina vänner men dels för en annan person också. Som på något sätt har satt sina djupa spår och sår i mig. Nej jag behöver en paus åka bort ett tag! Tur att jag ska på kryssning snart! Det ser jag fram emot.
På återseende kära vänner!
/aw

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0