Tweetie

Jag vaknade just kunde inte somna om. Kokade mig en kopp grönt te och satte mig här, framför den högtekniologiska lådan.

Jag drömde en såndär dröm som gör att man vaknar i panik och sätter sig upp i sängen. Jag drömde om Simon. Vi var på krogen, på s2 har jag för mig. Vi satt ute och pratade om allt som hänt och om gamla roliga historier sedan man var ett litet barn. Vi skrattade åt varandras historier den ena knäppare än den andra. Tills vi blev avbrutna av Tiina som säger " Haha Amanda vem sitter du och pratar med dig själv"? Jag kollar på henne som om hon skulle vara korkad och säger något i stil med "Nej jag pratar med sii" Jag kollar där han suttit och blir tyst. Han satt inte kvar där han suttit förut. "sii"? Jag hör då simons röst igen så klar som om han skulle vara där på riktigt. "Hon kan inte se mig Amanda, jag finns inte längre kvar förutom hos dom som inte släppt taget om mig än". Jag började gråta i drömmen och sedan frågade jag han varför han valde att avsluta sitt liv. Jag fick inget direkt svar på den frågan mer än att vi alla skulle förstå och se med andra ögon en vacker dag.
Helt plötsligt var jag borta från krogen och påväg till kyrkogården. Där jag ännu inte har varit sedan begravningen varje gång jag ska åka dit så går det bara inte. Men i drömmen var jag där. Jag satt mig framför stenen och grät, då kände jag en hand på min axel. Precis då vaknade jag och satte mig upp i sängen i panik och bölade så jag kippade efter andan.

Tack för att du finns kvar i drömmarna, då känns det som att en del av dig finns kvar.




/aw