It's not enough, it never is.

Nu har jag fått så jävla nog som jag någonsin skulle kunnat få. Jag har nått botten, fallit pladask, rätt ned i ett hål. Vad jag än gör tycks hela tiden bli fel. Idag har jag skrubbat mitt rum från golv till tak. Men det duger ändå inte. Jag är fortfarande inte tillräckligt bra. Du har inte den minsta lilla aning om hur jag egentligen mår. Allt händer samtidigt jämt och det ända du ger mig är hat. Rent svart lortigt hat!..

Och allt som hände i Lördags. Tack för att du tar hans sida fast han står och ljuger dig rakt upp i ansiktet. Fy fan vad jag är trött på alla lögner, all skit snackande. Varför ska människor vara så? Varför kan aldrig någon stå för vad dom gjort, vara ärlig, uppriktig. Som om man inte hade nog med saker att tänka på lixom. Men antar att livet skulle bli för enkelt. Livet är väl bara en prövning på vad som komma skall.


Allt faller isär.




För övrigt så saknar jag dig så galet mkt önskar att allt bara var en dröm. Kom tillbaka. Snälla bara för en stund. Jag vill veta varför, varför du valde att gå.



Nu måste jag
ut och gå, lyssna på musik och få ut alla agretioner. En liten del av dom iaf

/aw



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0