Tweetie

Gårdagskvällen började väldigt bra. För att sedan sluta i kaos.

 Jag, Emelie, Tiina och Emmy hade en mysig förfest hemma hos mig. Jag kan ärligt talat säga att förfesten var det roligaste på hela kvällen. Vi drack öl, drinkar och shottade whiskey, (kanske inte jag så mkt precis. Men flickor ni har iaf lärt er att en Westlingare måste få rapa)!

Emelies mamma kom och hämtade oss för att skjutsa oss vidare till festen i Mojje. Ganska mycket folk var där kanske ca 50-60 pers(?). Och det var kul ett litet tag men, vi tröttnade ganska snabbt och bestämde att vi skulle åka hem till min kusin, Andreas och festa med dom ist. Vi hann vara där i 5 minuter innan helvetet brakade loss. Andreas spårade rejält. Jag grät som fan. Mamma var arg. Pappa var ännu argare. Andreas fattade ingenting. Mamma skjutsade oss hem till Emmy där vi satt ute på den legendariska verandan ett bra tag. Inte ens mamma sov hemma den natten.

Varför ska allt elände alltid hända samtidigt? Den där bägaren som jag nämnt i något tidigare inlägg måste väl ändå snart vara full. Den ogenomträngliga förpackningen är sprucken totalt. Igår var en natt som helvetet spottat ut.
Kan inte allt bara få lösa sig för mig någon gång också? Har inte hela mitt liv varit krångligt, svårt och komplicerat nog? Jo!

Jag har aldrig kännt någon form utav familjelycka. Min trygghet har varit min mamma. Jag älskar henne, hon har alltid varit där för mig. Vi kommer inte alltid överens men, hon är har alltid varit och kommer alltid vara min stöttpelare.
Självklart älskar ja min pappa också och jag är så tacksam för att han gick emellan och försvarade mig igår. Tack för det pappa.<3


Slutligen, förlåt flickor för igår. Jag vet att igår inte blev som vi trott.

/aw